॥ १ ॥
Śrī Dakṣiṇāmūrti Stotram
विश्वं दर्पणदृश्यमाननगरीतुल्यं निजान्तर्गतं
पश्यन्नात्मनि मायया बहिरिवोद्भूतं यथा निद्रया ।
यः साक्षात्कुरुते प्रबोधसमये स्वात्मानमेवाद्वयं
तस्मै श्रीगुरुमूर्तये नम इदं श्रीदक्षिणामूर्तये ॥
viśvaṃ darpaṇa-dṛśyamāna-nagarī-tulyaṃ nijāntargataṃ
paśyann ātmani māyayā bahir ivodbhūtaṃ yathā nidrayā |
yaḥ sākṣāt kurute prabodha-samaye svātmānam evādvayaṃ
tasmai śrī-gurumūrtaye nama idaṃ śrī-dakṣiṇāmūrtaye ||
Translation
The entire universe, though abiding within one's own Self, appears, through māyā, as though projected outward, like a city reflected in a mirror. Just as, upon awakening from sleep, one directly realizes one's own Self, so this salutation is offered to Śrī Gurumūrti, to Śrī Dakṣiṇāmūrti.
विश्वम्
viśvam
universe
दर्पण
darpaṇa
mirror
दृश्यमान
dṛśyamāna
appearing
नगरी
nagarī
city
तुल्यम्
tulyam
like
निज
nija
one's own
अन्तर्गतम्
antargatam
contained within
पश्यन्
paśyan
seeing
मायया
māyayā
māyā
बहिः
bahiḥ
outside
इव
iva
like
उद्भूतम्
udbhūtam
arisen
यथा
yathā
just as
निद्रया
nidrayā
sleep
यः
yaḥ
who
साक्षात्
sākṣāt
directly
कुरुते
kurute
does
प्रबोधसमये
prabodhasamaye
time of awakening
स्वात्मानम्
svātmānam
svātman
एव
eva
indeed
तस्मै
tasmai
to that
श्रीगुरुमूर्तये
śrīgurumūrtaye
Śrī Gurumūrti
नमः
namaḥ
salutation
इदम्
idam
this
श्रीदक्षिणामूर्तये
śrīdakṣiṇāmūrtaye
Śrī Dakṣiṇāmūrti